Sommar!

Solen vräker ner. Vattenspridaren går dygnat runt. Vi vill så gärna rädda blomningen och lite grönt gräs. Katterna är ute så mycket de vill, men t o m de tycker att det är för varmt. Vi människor kan ju svalka oss i havet.

Ulrika och Sture har nu flyttat. Lilla Blanka (den ljusaste) är ensam kattunge kvara, och tycker inte att det är kul.

Sista natten med gänget? Inte riktigt, men snart är det så. Sture och Blanka njuter av ett vänskapligt slagsmål.

Sommartider

Kattungar brukar inte få lov att gå ut
man vet ju inte om de ska vara innekatter sen.
Men en solig dag i maj ...
mysigt hade vi.

Lata dagar

Lovisa har rest,
och Desiree har rest,
och Hedvig har rest.
Åååå, vad gott vi kan ha det,
alldeles ensamma i soliga fåtöljerna.
Sen ropar matte om kyckling,
och då är den baaara till oss.
Sen är det fikadags,
och sist somnar vi allihop
med Matte och Husse framför teven...

Lata dagar har vi det, när syrrorna har rest!
Puss från oss!
Blanka, Ulrika och Sture

Avsked

Man glömmer från gång till gång, hur SVÅRT det är när avskedet kommer.
De små vännerna är så stora personligheter.
Även om det är lite trist att leva med alla älsklingsgrejerna undanstoppade,
t o m soffkuddarna uppstaplade på skåpen, för att inte tala om böckerna
som man inte vill ha bitmärken i.
Så är det med stor saknad vi ser kattungarna flytta.
Den här gången har vi, för kattungarnas skull, valt att inte låta dem
flytta före 13 veckors ålder. Visste inte vad vi därmed orsakar oss
själva. Vid 13 veckor är det verkligen små/stora personligheter.
Den som minst gillar iden med huset fullt av katter,
finner jag sittandes med en i knät, en i nacken,
försäkrande hur mycket han tycker om dem, hur han absolut inte vill
skiljas från dem.
Själv ligger jag allt oftare raklång
i älsklingsfåtöljen...
med alla kattungarna ovanpå
samt någon av gamlakatterna.

Jo, svansar hava de!

Båd svansar och öron - är viktiga i kattvärlden. Båda sorterna ska vara långa på en cornish rex :-)
Idag ängnar vi oss åt svansarna på de sex kattungarna. Dom fyller 13 veckor 1:a maj.

Familjealbum

Här kommer några bilder ur familjealbumet.
Texten är finlir, för den som är specialintresserad av cornishens päls.
Generationerna är:
1. Struntens Lucas, född 1988 (ej bild)
2. Dottern Rosenfreds Alicia, född 1994. Prinsgatans första cornish rex. (ej bild)
3 Prinsgatans Ellen, Alicias dotter, född 1999. (första och andra bilden här under)
4. Prinsgatans Mette-Marit, Ellens dotter, född 2004. (andra bilden).
5. Prinsgatans Sture, son till Mette-Marit, 11 veckor på bilden. Har samma pappa och är alltså även på morssidan nära släkt med Livia. (bilden längst ner)
6. Prinsgatans Livia, 12 veckor på bilden. Samma pappa som Sture, Yeoman Fozzy First. Mamman är Prinsgatans Queenie, Mette-Marits dotter. (Livia tredje bilden, ingen bild på Queenie).


Älskade Ellen, snart 9 år, dotterdotter till Struntens Lucas. Ibland lyckas hon t o m fånga en salamander i dammen :-)


Supermorsor; Ellen, t h, assisterar vid dotten Mette Marits förlossning. De nyfödda Sture och Lovisa snuttar på varsin "mamma". MMs päls görs givetvis inte rättvisa i den här situationen.





I fjärde generationen finns Queenie,ej på bild.Hon är fint rexad men med en aning fluffigt krull.


Femte och senaste generationen: Livia, tv, 12 veckor. En av sex i Queenies Kejsarkull.








Sture, röd och vit, har samma mamma som Queenie och samma pappa som Livia. Hänger du med? ;-)Sture är tolv veckor på bilden, han har fint "typad" kroppsbyggnad och är definitivt långhår.
I ett tidigare inlägg finns en bra bild på Stures likaledes långhåriga kullsyster Ulrika.



Kommentarer:
Sture och Livia är så nära helsyskon man kan komma (utan att vara det). De föddes med
knappt två veckors mellanrum.
Livia och hennes fem kullsyskon är alla släthåriga, väl pälsade. Endast tre av dem har vid 13 veckor en svag aning till krull.
Sture och två av hans kullsyskon är långhåriga och mycket lockiga. De tre övriga ät korthår, pälsen ligger ganska tätt till kroppen, alla har vid 12 veckor tydliga lockar.Hårstråna är betydligt längre än på snuddpåhelsyskonet Livia.

Jag bedriver inte avel i någon större skala, men det är intressant att kunna följa en linje så här länge. Förutom pälsen kan man från Alicia till Livia följa en utveckling i kroppsbyggnad, öron- och huvudform från den klassiska cornishen mot den typ som idag
eftersträvas i utställningssammanhang.
Som uppfödare känner jag mig splittrad vad gäller denna utveckling.Naturligtvis är det roligt att få fram katter som anses fina i dagens bedömning. Men många kvaliteter har gått förlorade på vägen, inte minst vad gäller pläskvaliten.
Temperament är en tredje egenskap, för den som söker sällskapskatt ofta den viktigaste. Här måste man se till flera års utveckling och det är svårt att jämföra minnesbilden av olika katter.
Ellen och hennes mamma är/var katter med helt outstanding personlighet. Men eäldre katt är givetvis mer mogen till sitt sätt, det är svårt att minnas hur hon var som ung, och lika svärt att gissa hur kattungarnas personligheter kommer att utvecklas.

Vi avslutar med en bild av två korthåriga kullsyskon till Sture; Desiree och Hedvig.

Tack för att du läste, det skulle vara kul att få kommentarer. Trevlig helg!